Війна і мир

Chapter 6

           Ithinkifhewrites,Iwillwritetoo,”shesaid,blushing.

           “Andyouwon’tfeelashamedtowritetohim?”

           Sónyasmiled.

           “No.”

           “AndIshouldbeashamedtowritetoBorís.I’mnotgoingto.”

           “Whyshouldyoubeashamed?”

           “Well,Idon’tknow.It’sawkwardandwouldmakemeashamed.”

           “AndIknowwhyshe’dbeashamed,”saidPétya,offendedbyNatásha’spreviousremark.“It’sbecauseshewasinlovewiththatfatoneinspectacles”(thatwashowPétyadescribedhisnamesake,thenewCountBezúkhov)“andnowshe’sinlovewiththatsinger”(hemeantNatásha’sItaliansingingmaster),“that’swhyshe’sashamed!”

           “Pétya,you’restupid!”saidNatásha.

           “Notmorestupidthanyou,madam,”saidthenine-year-oldPétya,withtheairofanoldbrigadier.

           ThecountesshadbeenpreparedbyAnnaMikháylovna’shintsatdinner.Onretiringtoherownroom,shesatinanarmchair,hereyesfixedonaminiatureportraitofhersononthelidofasnuffbox,whilethetearskeptcomingintohereyes.AnnaMikháylovna,withtheletter,cameontiptoetothecountess’doorandpaused.

           “Don’tcomein,”shesaidtotheoldcountwhowasfollowingher.“Comelater.”Andshewentin,closingthedoorbehindher.

           Thecountputhiseartothekeyholeandlistened.

           Atfirstheheardthesoundofindifferentvoices,thenAnnaMikháylovna’svoicealoneinalongspeech,thenacry,thensilence,thenbothvoicestogetherwithgladintonations,andthenfootsteps.AnnaMikháylovnaopenedthedoor.

Зміст книги
Налаштування
Фон сторінки
Розмір шрифту
Міжрядковий інтервал
Фразові дієслова
Показати / Приховати меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Сторінка 415 з 2250