Війна і мир

Chapter 2

           

           Theclearblueeyeslookedatthecommanderinchiefjustasboldlyastheyhadlookedattheregimentalcommander,seemingbytheirexpressiontotearopentheveilofconventionthatseparatesacommanderinchiefsowidelyfromaprivate.

           “OnethingIaskofyourexcellency,”Dólokhovsaidinhisfirm,ringing,deliberatevoice.“IaskanopportunitytoatoneformyfaultandprovemydevotiontoHisMajestytheEmperorandtoRussia!”

           Kutúzovturnedaway.ThesamesmileoftheeyeswithwhichhehadturnedfromCaptainTimókhinagainflittedoverhisface.HeturnedawaywithagrimaceasiftosaythateverythingDólokhovhadsaidtohimandeverythinghecouldsayhadlongbeenknowntohim,thathewaswearyofitanditwasnotatallwhathewanted.Heturnedawayandwenttothecarriage.

           Theregimentbrokeupintocompanies,whichwenttotheirappointedquartersnearBraunau,wheretheyhopedtoreceivebootsandclothesandtorestaftertheirhardmarches.

           “Youwon’tbearmeagrudge,ProkhórIgnátych?”saidtheregimentalcommander,overtakingthethirdcompanyonitswaytoitsquartersandridinguptoCaptainTimókhinwhowaswalkinginfront.(Theregimentalcommander’sfacenowthattheinspectionwashappilyoverbeamedwithirrepressibledelight.)“It’sintheEmperor’sservice...itcan’tbehelped...oneissometimesabithastyonparade...Iamthefirsttoapologize,youknowme!...Hewasverypleased!”Andheheldouthishandtothecaptain.

Зміст книги
Налаштування
Фон сторінки
Розмір шрифту
Міжрядковий інтервал
Фразові дієслова
Показати / Приховати меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Сторінка 200 з 2250