Війна і мир

Chapter 20

           George,Shinshíntoldthemthetownnews,oftheillnessoftheoldGeorgianprincess,ofMétivier’sdisappearancefromMoscow,andofhowsomeGermanfellowhadbeenbroughttoRostopchínandaccusedofbeingaFrench“spyer”(soCountRostopchínhadtoldthestory),andhowRostopchínlethimgoandassuredthepeoplethathewas“notaspireatall,butonlyanoldGermanruin.”

           “Peoplearebeingarrested...”saidthecount.“I’vetoldthecountesssheshouldnotspeakFrenchsomuch.It’snotthetimeforitnow.”

           “Andhaveyouheard?”Shinshínasked.“PrinceGolítsynhasengagedamastertoteachhimRussian.ItisbecomingdangeroustospeakFrenchinthestreets.”

           “Andhowaboutyou,CountPeterKirílych?Iftheycallupthemilitia,youtoowillhavetomountahorse,”remarkedtheoldcount,addressingPierre.

           Pierrehadbeensilentandpreoccupiedallthroughdinner,seemingnottograspwhatwassaid.Helookedatthecount.

           “Ohyes,thewar,”hesaid.“No!WhatsortofwarriorshouldImake?Andyeteverythingissostrange,sostrange!Ican’tmakeitout.Idon’tknow,Iamveryfarfromhavingmilitarytastes,butinthesetimesnoonecananswerforhimself.”

           AfterdinnerthecountsettledhimselfcomfortablyinaneasychairandwithaseriousfaceaskedSónya,whowasconsideredanexcellentreader,toreadtheappeal.

           “ToMoscow,ourancientCapital!

           “TheenemyhasenteredthebordersofRussiawithimmenseforces.Hecomestodespoilourbelovedcountry.”

           Sónyareadpainstakinglyinherhigh-pitchedvoice.

Зміст книги
Налаштування
Фон сторінки
Розмір шрифту
Міжрядковий інтервал
Фразові дієслова
Показати / Приховати меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Сторінка 1227 з 2250