Війна і мир

Chapter 13

           Hélènehaddisappearedleavingthemalone,andAnatolehadtakenherhandandsaidinatendervoice:

           “IcannotcometovisityoubutisitpossiblethatIshallneverseeyou?Iloveyoumadly.CanInever...?”and,blockingherpath,hebroughthisfaceclosetohers.

           Hislarge,glittering,masculineeyesweresoclosetohersthatshesawnothingbutthem.

           “Natalie?”hewhisperedinquiringlywhileshefeltherhandsbeingpainfullypressed.“Natalie?”

           “Idon’tunderstand.Ihavenothingtosay,”hereyesreplied.

           Burninglipswerepressedtohers,andatthesameinstantshefeltherselfreleased,andHélène’sfootstepsandtherustleofherdresswereheardintheroom.Natáshalookedroundather,andthen,redandtrembling,threwafrightenedlookofinquiryatAnatoleandmovedtowardthedoor.

           “Oneword,justone,forGod’ssake!”criedAnatole.

           Shepaused.Shesowantedawordfromhimthatwouldexplaintoherwhathadhappenedandtowhichshecouldfindnoanswer.

           “Natalie,justaword,onlyone!”hekeptrepeating,evidentlynotknowingwhattosayandherepeatedittillHélènecameuptothem.

           HélènereturnedwithNatáshatothedrawingroom.TheRostóvswentawaywithoutstayingforsupper.

           AfterreachinghomeNatáshadidnotsleepallnight.ShewastormentedbytheinsolublequestionwhethershelovedAnatoleorPrinceAndrew.ShelovedPrinceAndrew—sheremembereddistinctlyhowdeeplyshelovedhim.ButshealsolovedAnatole,ofthattherewasnodoubt.“Elsehowcouldallthishavehappened?”thoughtshe

Зміст книги
Налаштування
Фон сторінки
Розмір шрифту
Міжрядковий інтервал
Фразові дієслова
Показати / Приховати меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Сторінка 1049 з 2250