Анна Кареніна

Chapter 17

           

           Andthoughhethoughtatoncehowsenselesswashisprayerthattheyshouldnothavebeenkilledbytheoakwhichhadfallennow,herepeatedit,knowingthathecoulddonothingbetterthanutterthissenselessprayer.

           Runninguptotheplacewheretheyusuallywent,hedidnotfindthemthere.

           Theywereattheotherendofthecopseunderanoldlime-tree;theywerecallinghim.Twofiguresindarkdresses(theyhadbeenlightsummerdresseswhentheystartedout)werestandingbendingoversomething.ItwasKittywiththenurse.Therainwasalreadyceasing,anditwasbeginningtogetlightwhenLevinreachedthem.Thenursewasnotwetonthelowerpartofherdress,butKittywasdrenchedthrough,andhersoakedclothesclungtoher.Thoughtherainwasover,theystillstoodinthesamepositioninwhichtheyhadbeenstandingwhenthestormbroke.Bothstoodbendingoveraperambulatorwithagreenumbrella.

           “Alive?Unhurt?ThankGod!”hesaid,splashingwithhissoakedbootsthroughthestandingwaterandrunninguptothem.

           Kitty’srosywetfacewasturnedtowardshim,andshesmiledtimidlyunderhershapelesssoppedhat.

           “Aren’tyouashamedofyourself?Ican’tthinkhowyoucanbesoreckless!”hesaidangrilytohiswife.

           “Itwasn’tmyfault,really.Wewerejustmeaningtogo,whenhemadesuchato-dothatwehadtochangehim.Wewerejust....”Kittybegandefendingherself.

           Mityawasunharmed,dry,andstillfastasleep.

           “Well,thankGod!Idon’tknowwhatI’msaying!”

           Theygatheredupthebaby’swetbelongings;thenursepickedupthebabyandcarriedit

Зміст книги
Налаштування
Фон сторінки
Розмір шрифту
Міжрядковий інтервал
Фразові дієслова
Показати / Приховати меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Сторінка 1366 з 1375