Анна Кареніна

Chapter 19

           Noddingwithanairofloftycontempttothetwoofficers,hewentuptoVronsky.

           “Ah!hereheis!”hecried,bringinghisbighanddownheavilyonhisepaulet.Vronskylookedroundangrily,buthisfacelightedupimmediatelywithhischaracteristicexpressionofgenialandmanlyserenity.

           “That’sit,Alexey,”saidthecaptain,inhisloudbaritone.“Youmustjusteatamouthful,now,anddrinkonlyonetinyglass.”

           “Oh,I’mnothungry.”

           “Theregotheinseparables,”Yashvindropped,glancingsarcasticallyatthetwoofficerswhowereatthatinstantleavingtheroom.Andhebenthislonglegs,swathedintightridingbreeches,andsatdowninthechair,toolowforhim,sothathiskneeswerecrampedupinasharpangle.

           “Whydidn’tyouturnupattheRedTheateryesterday?Numerovawasn’tatallbad.Wherewereyou?”

           “IwaslateattheTverskoys’,”saidVronsky.

           “Ah!”respondedYashvin.

           Yashvin,agamblerandarake,amannotmerelywithoutmoralprinciples,butofimmoralprinciples,YashvinwasVronsky’sgreatestfriendintheregiment.Vronskylikedhimbothforhisexceptionalphysicalstrength,whichheshowedforthemostpartbybeingabletodrinklikeafish,anddowithoutsleepwithoutbeingintheslightestdegreeaffectedbyit;andforhisgreatstrengthofcharacter,whichheshowedinhisrelationswithhiscomradesandsuperiorofficers,commandingbothfearandrespect,andalsoatcards,whenhewouldplayfortensofthousandsandhowevermuchhemighthavedrunk,alwayswithsuchskillanddecisionthathewasreckonedthebestplayerintheEnglishClub.

Зміст книги
Налаштування
Фон сторінки
Розмір шрифту
Міжрядковий інтервал
Фразові дієслова
Показати / Приховати меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Сторінка 297 з 1375