Война и мир

Chapter 12

           suddenlySónyapushedawaytheglassshewasholdingandcoveredhereyeswithherhand.

           “Oh,Natásha!”shecried.

           “Didyousee?Didyou?Whatwasit?”exclaimedNatásha,holdingupthelookingglass.

           Sónyahadnotseenanything,shewasjustwantingtoblinkandtogetupwhensheheardNatáshasay,“Ofcourseshewill!”ShedidnotwishtodisappointeitherDunyáshaorNatásha,butitwashardtositstill.Shedidnotherselfknowhoworwhytheexclamationescapedherwhenshecoveredhereyes.

           “Yousawhim?”urgedNatásha,seizingherhand.

           “Yes.Waitabit...I...sawhim,”Sónyacouldnothelpsaying,notyetknowingwhomNatáshameantbyhim,NicholasorPrinceAndrew.

           “Butwhyshouldn’tIsayIsawsomething?Othersdosee!BesideswhocantellwhetherIsawanythingornot?”flashedthroughSónya’smind.

           “Yes,Isawhim,”shesaid.

           “How?Standingorlying?”

           “No,Isaw...Atfirsttherewasnothing,thenIsawhimlyingdown.”

           “Andrewlying?Isheill?”askedNatásha,herfrightenedeyesfixedonherfriend.

           “No,onthecontrary,onthecontrary!Hisfacewascheerful,andheturnedtome.”Andwhensayingthissheherselffanciedshehadreallyseenwhatshedescribed.

           “Well,andthen,Sónya?...”

           “Afterthat,Icouldnotmakeoutwhattherewas;somethingblueandred....”

           “Sónya!Whenwillhecomeback?WhenshallIseehim!O,God,howafraidIamforhimandformyselfandabouteverything!..

Содержание книги
Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 967 из 2250