Анна Каренина

Chapter 29

           “What’sthatonthearmofthechair,afurcloakorsomebeast?AndwhatamImyself?Myselforsomeotherwoman?”Shewasafraidofgivingwaytothisdelirium.Butsomethingdrewhertowardsit,andshecouldyieldtoitorresistitatwill.Shegotuptorouseherself,andslippedoffherplaidandthecapeofherwarmdress.Foramomentsheregainedherself-possession,andrealizedthatthethinpeasantwhohadcomeinwearingalongovercoat,withbuttonsmissingfromit,wasthestoveheater,thathewaslookingatthethermometer,thatitwasthewindandsnowburstinginafterhimatthedoor;buttheneverythinggrewblurredagain....Thatpeasantwiththelongwaistseemedtobegnawingsomethingonthewall,theoldladybeganstretchingherlegsthewholelengthofthecarriage,andfillingitwithablackcloud;thentherewasafearfulshriekingandbanging,asthoughsomeonewerebeingtorntopieces;thentherewasablindingdazzleofredfirebeforehereyesandawallseemedtoriseupandhideeverything.Annafeltasthoughsheweresinkingdown.Butitwasnotterrible,butdelightful.Thevoiceofamanmuffledupandcoveredwithsnowshoutedsomethinginherear.Shegotupandpulledherselftogether;sherealizedthattheyhadreachedastationandthatthiswastheguard.SheaskedAnnushkatohandherthecapeshehadtakenoffandhershawl,putthemonandmovedtowardsthedoor.

           “Doyouwishtogetout?”askedAnnushka.

           “Yes,Iwantalittleair.It’sveryhotinhere.”Andsheopenedthedoor

Содержание книги
Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 170 из 1375