Анна Каренина

Chapter 20

           

           StepanArkadyevitchdidnotsaytoBartnyanskythatitwasa“growingthing”Bartnyanskywouldnothaveunderstoodthat.

           “Iwantthemoney,I’venothingtoliveon.”

           “You’reliving,aren’tyou?”

           “Yes,butindebt.”

           “Areyou,though?Heavily?”saidBartnyanskysympathetically.

           “Veryheavily:twentythousand.”

           Bartnyanskybrokeintogood-humoredlaughter.

           “Oh,luckyfellow!”saidhe.“Mydebtsmountuptoamillionandahalf,andI’venothing,andstillIcanlive,asyousee!”

           AndStepanArkadyevitchsawthecorrectnessofthisviewnotinwordsonlybutinactualfact.Zhivahovowedthreehundredthousand,andhadn’tafarthingtoblesshimselfwith,andhelived,andinstyletoo!CountKrivtsovwasconsideredahopelesscasebyeveryone,andyethekepttwomistresses.Petrovskyhadrunthroughfivemillions,andstilllivedinjustthesamestyle,andwasevenamanagerinthefinancialdepartmentwithasalaryoftwentythousand.Butbesidesthis,PetersburghadphysicallyanagreeableeffectonStepanArkadyevitch.Itmadehimyounger.InMoscowhesometimesfoundagrayhairinhishead,droppedasleepafterdinner,stretched,walkedslowlyupstairs,breathingheavily,wasboredbythesocietyofyoungwomen,anddidnotdanceatballs.InPetersburghealwaysfelttenyearsyounger.

           HisexperienceinPetersburgwasexactlywhathadbeendescribedtohimonthepreviousdaybyPrincePyotrOblonsky,amanofsixty,whohadjustcomebackfromabroad:

           “Wedon’tknowthewaytolivehere,”saidPyotrOblonsky.

Содержание книги
Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 1226 из 1375