Анна Каренина

Chapter 18

           Vronskysteppedoutontotheplatformandshouted:

           “Oblonsky!Here!”

           MadameKarenina,however,didnotwaitforherbrother,butcatchingsightofhimshesteppedoutwithherlight,resolutestep.Andassoonasherbrotherhadreachedher,withagesturethatstruckVronskybyitsdecisionanditsgrace,sheflungherleftarmaroundhisneck,drewhimrapidlytoher,andkissedhimwarmly.Vronskygazed,nevertakinghiseyesfromher,andsmiled,hecouldnothavesaidwhy.Butrecollectingthathismotherwaswaitingforhim,hewentbackagainintothecarriage.

           “She’sverysweet,isn’tshe?”saidthecountessofMadameKarenina.“Herhusbandputherwithme,andIwasdelightedtohaveher.We’vebeentalkingalltheway.Andsoyou,Ihear...vousfilezleparfaitamour.Tantmieux,moncher,tantmieux.”

           “Idon’tknowwhatyouarereferringto,maman,”heansweredcoldly.“Come,maman,letusgo.”

           MadameKareninaenteredthecarriageagaintosaygood-byetothecountess.

           “Well,countess,youhavemetyourson,andImybrother,”shesaid.“Andallmygossipisexhausted.Ishouldhavenothingmoretotellyou.”

           “Oh,no,”saidthecountess,takingherhand.“Icouldgoallaroundtheworldwithyouandneverbedull.Youareoneofthosedelightfulwomeninwhosecompanyit’ssweettobesilentaswellastotalk.Nowpleasedon’tfretoveryourson;youcan’texpectnevertobeparted.”

           MadameKareninastoodquitestill,holdingherselfveryerect,andhereyesweresmiling.

Содержание книги
Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 106 из 1375