Крошка Доррит

Chapter 13. Patriarchal

           Eversincethatmemorabletime,thoughhehad,untilthenightofhisarrival,ascompletelydismissedherfromanyassociationwithhisPresentorFutureasifshehadbeendead(whichshemighteasilyhavebeenforanythingheknew),hehadkepttheoldfancyofthePastunchanged,initsoldsacredplace.Andnow,afterall,thelastofthePatriarchscoollywalkedintotheparlour,sayingineffect,‘Begoodenoughtothrowitdownanddanceuponit.ThisisFlora.’

           Flora,alwaystall,hadgrowntobeverybroadtoo,andshortofbreath;butthatwasnotmuch.Flora,whomhehadleftalily,hadbecomeapeony;butthatwasnotmuch.Flora,whohadseemedenchantinginallshesaidandthought,wasdiffuseandsilly.Thatwasmuch.Flora,whohadbeenspoiledandartlesslongago,wasdeterminedtobespoiledandartlessnow.Thatwasafatalblow.

           ThisisFlora!

           ‘Iamsure,’giggledFlora,tossingherheadwithacaricatureofhergirlishmanner,suchasamummermighthavepresentedatherownfuneral,ifshehadlivedanddiedinclassicalantiquity,‘IamashamedtoseeMrClennam,Iamamerefright,Iknowhe’llfindmefearfullychanged,Iamactuallyanoldwoman,it’sshockingtobefoundout,it’sreallyshocking!’

           Heassuredherthatshewasjustwhathehadexpectedandthattimehadnotstoodstillwithhimself.

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 229 из 1266