Лавка древностей

Chapter 15

           

           Thechildsaidyes.

           Ah!HehadbeeninLondonmanyatimeusedtogothereoftenonce,withwaggons.Itwasnightwo-and-thirtyyearsincehehadbeentherelast,andhedidhearsaythereweregreatchanges.Likeenough!Hehadchanged,himself,sincethen.Two-and-thirtyyearwasalongtimeandeighty-fouragreatage,thoughtherewassomehehadknownthathadlivedtoveryharduponahundredandnotsoheartyashe,neitherno,nothinglikeit.

           ‘Sittheedown,master,intheelbowchair,’saidtheoldman,knockinghisstickuponthebrickfloor,andtryingtodososharply.‘Takeapinchouto’thatbox;Idon’ttakemuchmyself,foritcomesdear,butIfinditwakesmeupsometimes,andye’rebutaboytome.Ishouldhaveasonprettynighasoldasyouifhe’dlived,buttheylistedhimforaso’gerhecomebackhomethough,forallhehadbutonepoorleg.Healwayssaidhe’dbeburiednearthesun-dialheusedtoclimbuponwhenhewasababy,didmypoorboy,andhiswordscometrueyoucanseetheplacewithyourowneyes;we’vekepttheturfup,eversince.’

           Heshookhishead,andlookingathisdaughterwithwateryeyes,saidsheneedn’tbeafraidthathewasgoingtotalkaboutthat,anymore.Hedidn’twishtotroublenobody,andifhehadtroubledanybodybywhathesaid,heaskedpardon,thatwasall.

           Themilkarrived,andthechildproducingherlittlebasket,andselectingitsbestfragmentsforhergrandfather,theymadeaheartymeal.

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 176 из 836