Сестра Керри

Chapter VII. The Lure Of The Material: Beauty Speaks For Itself

           HewouldcomeoutasfarasPeoriaStreetandwaitforher.Shewastomeethimathalf-pasteight.Athalf-pastfiveshereachedhome,andatsixherdeterminationwashardened.

           “Soyoudidn’tgetit?”saidMinnie,referringtoCarrie’sstoryoftheBostonStore.

           Carrielookedatheroutofthecornerofhereye.“No,”sheanswered.

           “Idon’tthinkyou’dbettertryanymorethisfall,”saidMinnie.

           Carriesaidnothing.

           WhenHansoncamehomeheworethesameinscrutabledemeanour.Hewashedinsilenceandwentofftoreadhispaper.AtdinnerCarriefeltalittlenervous.Thestrainofherownplanswereconsiderable,andthefeelingthatshewasnotwelcomeherewasstrong.

           “Didn’tfindanything,eh?”saidHanson.

           “No.”

           Heturnedtohiseatingagain,thethoughtthatitwasaburdentohaveherheredwellinginhismind.Shewouldhavetogohome,thatwasall.Onceshewasaway,therewouldbenomorecomingbackinthespring.

           Carriewasafraidofwhatshewasgoingtodo,butshewasrelievedtoknowthatthisconditionwasending.Theywouldnotcare.Hansonparticularlywouldbegladwhenshewent.Hewouldnotcarewhatbecameofher.

           Afterdinnershewentintothebathroom,wheretheycouldnotdisturbher,andwrotealittlenote.

           “Good-bye,Minnie,”itread.“I’mnotgoinghome.I’mgoingtostayinChicagoalittlewhileandlookforwork.Don’tworry.I’llbeallright.”

           InthefrontroomHansonwasreadinghispaper.Asusual,shehelpedMinnieclearawaythedishesandstraightenup.Thenshesaid:

           “IguessI’llstanddownatthedooralittlewhile

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 88 из 584