Лавка древностей

Chapter 42

           Shebentoverthecalmriver,andsawthemshininginthesamemajesticorderaswhenthedovebeheldthemgleamingthroughtheswollenwaters,uponthemountaintopsdownfarbelow,anddeadmankind,amillionfathomsdeep.

           Thechildsatsilentlybeneathatree,hushedinherverybreathbythestillnessofthenight,andallitsattendantwonders.Thetimeandplaceawokereflection,andshethoughtwithaquiethope—lesshope,perhaps,thanresignation—onthepast,andpresent,andwhatwasyetbeforeher.Betweentheoldmanandherselftherehadcomeagradualseparation,hardertobearthananyformersorrow.Everyevening,andoftenintheday-timetoo,hewasabsent,alone;andalthoughshewellknewwherehewent,andwhy—toowellfromtheconstantdrainuponherscantypurseandfromhishaggardlooks—heevadedallinquiry,maintainedastrictreserve,andevenshunnedherpresence.

           Shesatmeditatingsorrowfullyuponthischange,andminglingit,asitwere,witheverythingabouther,whenthedistantchurch-clockbellstrucknine.Risingatthesound,sheretracedhersteps,andturnedthoughtfullytowardsthetown.

           Shehadgainedalittlewoodenbridge,which,thrownacrossthestream,ledintoameadowinherway,whenshecamesuddenlyuponaruddylight,andlookingforwardmoreattentively,discernedthatitproceededfromwhatappearedtobeanencampmentofgipsies,whohadmadeafireinonecorneratnogreatdistancefromthepath,andweresittingorlyingroundit.

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 470 из 836