Госпожа Бовари

Chapter 5

           "Iammad,"hesaid;"nodoubttheykepthertodinneratMonsieurLormeaux’."ButtheLormeauxnolongerlivedatRouen.

           "SheprobablystayedtolookafterMadameDubreuil.Why,MadameDubreuilhasbeendeadthesetenmonths!Wherecanshebe?"

           Anideaoccurredtohim.AtacafeheaskedforaDirectory,andhurriedlylookedforthenameofMademoiselleLempereur,wholivedatNo.74RuedelaRenelle-des-Maroquiniers.

           Ashewasturningintothestreet,Emmaherselfappearedattheotherendofit.Hethrewhimselfuponherratherthanembracedher,crying

           "Whatkeptyouyesterday?"

           "Iwasnotwell."

           "Whatwasit?Where?How?"

           Shepassedherhandoverherforeheadandanswered,"AtMademoiselleLempereur’s."

           "Iwassureofit!Iwasgoingthere."

           "Oh,itisn’tworthwhile,"saidEmma."Shewentoutjustnow;butforthefuturedon’tworry.Idonotfeelfree,yousee,ifIknowthattheleastdelayupsetsyoulikethis."

           Thiswasasortofpermissionthatshegaveherself,soastogetperfectfreedominherescapades.Andsheprofitedbyitfreely,fully.WhenshewasseizedwiththedesiretoseeLeon,shesetoutuponanypretext;andashewasnotexpectingheronthatday,shewenttofetchhimathisoffice.

           Itwasagreatdelightatfirst,butsoonhenolongerconcealedthetruth,whichwas,thathismastercomplainedverymuchabouttheseinterruptions.

           "Pshaw!comealong,"shesaid.

           Andheslippedout.

           Shewantedhimtodressallinblack,andgrowapointedbeard,tolookliketheportraitsofLouisXIII

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 362 из 453