Госпожа Бовари

Chapter 9

           HaveIdoneright?Dotellme?"

           Shenoddedherheadinassent;thenaquarterofanhourlater

           "Areyougoingoutto-night?"sheasked.

           "Yes.Why?"

           "Oh,nothing,nothing,mydear!"

           AndassoonasshehadgotridofCharlesshewentandshutherselfupinherroom.

           Atfirstshefeltstunned;shesawthetrees,thepaths,theditches,Rodolphe,andsheagainfeltthepressureofhisarm,whiletheleavesrustledandthereedswhistled.

           Butwhenshesawherselfintheglassshewonderedatherface.Neverhadhereyesbeensolarge,soblack,ofsoprofoundadepth.Somethingsubtleaboutherbeingtransfiguredher.Sherepeated,"Ihavealover!alover!"delightingattheideaasifasecondpubertyhadcometoher.Soatlastshewastoknowthosejoysoflove,thatfeverofhappinessofwhichshehaddespairedlShewasenteringuponmarvelswhereallwouldbepassion,ecstasy,delirium.Anazureinfinityencompassedher,theheightsofsentimentsparkledunderherthought,andordinaryexistenceappearedonlyafaroff,downbelowintheshade,throughtheinterspacesoftheseheights.

           Thensherecalledtheheroinesofthebooksthatshehadread,andthelyriclegionoftheseadulterouswomenbegantosinginhermemorywiththevoiceofsistersthatcharmedher.Shebecameherself,asitwere,anactualpartoftheseimaginings,andrealisedthelove-dreamofheryouthasshesawherselfinthistypeofamorouswomenwhomshehadsoenvied.Besides,Emmafeltasatisfactionofrevenge.

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 215 из 453