Граф Монте-Крісто

Andrea Cavalcanti.

           "

           "Well,then"

           "Why,itdoesnotmuchconcernus,doyouthinkitdoes?"

           "No;Iagreewithyouthere.Wemustplaythegametotheend,andconsenttobeblindfolded."

           "Ah,youshallsee;IpromiseyouIwillsustainmyparttoadmiration."

           "Ineveroncedoubtedyourdoingso."MonteCristochosethismomentforre-enteringthedrawing-room.Onhearingthesoundofhisfootsteps,thetwomenthrewthemselvesineachother’sarms,andwhiletheywereinthemidstofthisembrace,thecountentered."Well,marquis,"saidMonteCristo,"youappeartobeinnowaydisappointedinthesonwhomyourgoodfortunehasrestoredtoyou."

           "Ah,yourexcellency,Iamoverwhelmedwithdelight."

           "Andwhatareyourfeelings?"saidMonteCristo,turningtotheyoungman.

           "Asforme,myheartisoverflowingwithhappiness."

           "Happyfather,happyson!"saidthecount.

           "Thereisonlyonethingwhichgrievesme,"observedthemajor,"andthatisthenecessityformyleavingParissosoon."

           "Ah,mydearM.Cavalcanti,ItrustyouwillnotleavebeforeIhavehadthehonorofpresentingyoutosomeofmyfriends."

           "Iamatyourservice,sir,"repliedthemajor.

           "Now,sir,"saidMonteCristo,addressingAndrea,"makeyourconfession."

           "Towhom?"

           "TellM.Cavalcantisomethingofthestateofyourfinances.

Зміст книги
Налаштування
Фон сторінки
Розмір шрифту
Міжрядковий інтервал
Фразові дієслова
Показати / Приховати меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Сторінка 1023 з 1932