Країна Північного Вітру

Chapter XXV. Diamond's Dream

           Theysay—mind,Isaytheysay—theseotherangelstakethemoutonebyone,andpasseachroundaswedo,andbreatheoverit,andrubitwiththeirwhitehands,whicharesofterthanours,becausetheydon’tdoanypick-and-spadework,andsmileatit,andputitinagain:andthatiswhatkeepsthemfromgrowingdark.”

           “Howjolly!”thoughtDiamond.“Ishouldliketoseethemattheirworktoo.—Whendoyougotosleep?”heaskedthecaptain.

           “Whenwegrowsleepy,”answeredthecaptain.“Theydosay—butmindIsaytheysay—thatitiswhenthoseothers—whatdoyoucallthem?Idon’tknowifthatistheirname;Iamonlyguessingthatmaybethesortyoumean—whentheyareontheirroundsandcomenearanytroopofuswefallasleep.Theyliveonthewestsideofthehill.Noneofushaveeverbeentothetopofityet.”

           Evenashespoke,hedroppedhisspade.Hetumbleddownbesideit,andlayfastasleep.Oneaftertheothereachofthetroopdroppedhispickaxeorshovelfromhislistlesshands,andlayfastasleepbyhiswork.

           “Ah!”thoughtDiamondtohimself,withdelight,“nowthegirl-angelsarecoming,andI,notbeinganangel,shallnotfallasleepliketherest,andIshallseethegirl-angels.”

           Butthesamemomenthefelthimselfgrowingsleepy.Hestruggledhardwiththeinvadingpower.Heputuphisfingerstohiseyelidsandpulledthemopen.Butitwasofnouse.Hethoughthesawaglimmerofpalerosylightfarupthegreenhill,andceasedtoknow.

           Whenheawoke,alltheangelswerestartingupwideawaketoo

Налаштування
Фон сторінки
Розмір шрифту
Міжрядковий інтервал
Фразові дієслова
Показати / Приховати меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Сторінка 197 з 317