Країна Північного Вітру

Chapter XVII. Diamond Goes On

           Colemantookoutherpurse,saying:

           “Andwhat’syourfare,Joseph?”

           “No,thankyou,ma’am,”saidJoseph.“Itwasyourownoldhorseastookyou;andmeyoupaidlongago.”

           Hejumpedonhisboxbeforeshecouldsayanotherword,andwithapartingsalutedroveoff,leavingthemonthepavement,withthemaidholdingthedoorforthem.

           ItwasalongtimenowsinceDiamondhadseenNorthWind,oreventhoughtmuchabouther.Andashisfatherdrovealong,hewasthinkingnotabouther,butaboutthecrossing-sweeper,andwaswonderingwhatmadehimfeelasifheknewherquitewell,whenhecouldnotrememberanythingofher.Butapicturearoseinhismindofalittlegirlrunningbeforethewindanddraggingherbroomafterher;andfromthat,bydegrees,herecalledthewholeadventureofthenightwhenhegotdownfromNorthWind’sbackinaLondonstreet.Buthecouldnotquitesatisfyhimselfwhetherthewholeaffairwasnotadreamwhichhehaddreamedwhenhewasaverylittleboy.Onlyhehadbeentothebackofthenorthwindsince—therecouldbenodoubtofthat;forwhenhewokeeverymorning,healwaysknewthathehadbeenthereagain.Andashethoughtandthought,herecalledanotherthingthathadhappenedthatmorning,which,althoughitseemedamereaccident,mighthavesomethingtodowithwhathadhappenedsince.

Налаштування
Фон сторінки
Розмір шрифту
Міжрядковий інтервал
Фразові дієслова
Показати / Приховати меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Сторінка 140 з 317