Крихітка Дорріт

Chapter 7. Mostly, Prunes and Prism

           TheyreceivedanearlyvisitfromMrsMerdle,wholedthatextensivedepartmentoflifeintheEternalCitythatwinter;andtheskilfulmannerinwhichsheandFannyfencedwithoneanotherontheoccasion,almostmadeherquietsisterwink,liketheglitteringofsmall-swords.

           ‘Sodelighted,’saidMrsMerdle,‘toresumeanacquaintancesoinauspiciouslybegunatMartigny.’

           ‘AtMartigny,ofcourse,’saidFanny.‘Charmed,Iamsure!’

           ‘Iunderstand,’saidMrsMerdle,‘frommysonEdmundSparkler,thathehasalreadyimprovedthatchanceoccasion.HehasreturnedquitetransportedwithVenice.’

           ‘Indeed?’returnedthecarelessFanny.‘Washetherelong?’

           ‘ImightreferthatquestiontoMrDorrit,’saidMrsMerdle,turningthebosomtowardsthatgentleman;‘Edmundhavingbeensomuchindebtedtohimforrenderinghisstayagreeable.’

           ‘Oh,praydon’tspeakofit,’returnedFanny.‘IbelievePapahadthepleasureofinvitingMrSparklertwiceorthrice,—butitwasnothing.Wehadsomanypeopleaboutus,andkeptsuchopenhouse,thatifhehadthatpleasure,itwaslessthannothing.’

           ‘Except,mydear,’saidMrDorrit,‘except—ha—asitaffordedmeunusualgratificationto—hum—showbyanymeans,howeverslightandworthless,the—ha,hum—highestimationinwhich,in—ha—commonwiththerestoftheworld,IholdsodistinguishedandprincelyacharacterasMrMerdle’s.’

           Thebosomreceivedthistributeinitsmostengagingmanner.

Налаштування
Фон сторінки
Розмір шрифту
Міжрядковий інтервал
Фразові дієслова
Показати / Приховати меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Сторінка 785 з 1266