Крихітка Дорріт

Chapter 22. Who passes by this Road so late?

           

           Hetoldwithperfecttruthhowithadcomeofalittlecontrabandtrading,andhowhehadintimebeenreleasedfromprison,andhowhehadgoneawayfromthoseantecedents.How,atthehouseofentertainmentcalledtheBreakofDayatChalonsontheSaone,hehadbeenawakenedinhisbedatnightbythesameassassin,thenassumingthenameofLagnier,thoughhisnamehadformerlybeenRigaud;howtheassassinhadproposedthattheyshouldjointheirfortunestogether;howheheldtheassassininsuchdreadandaversionthathehadfledfromhimatdaylight,andhowhehadeversincebeenhauntedbythefearofseeingtheassassinagainandbeingclaimedbyhimasanacquaintance.Whenhehadrelatedthis,withanemphasisandpoiseontheword,‘assassin,’peculiarlybelongingtohisownlanguage,andwhichdidnotservetorenderitlessterribletoClennam,hesuddenlysprangtohisfeet,pounceduponthebillagain,andwithavehemencethatwouldhavebeenabsolutemadnessinanymanofNorthernorigin,cried‘Beholdthesameassassin!Hereheis!’

           Inhispassionateraptures,heatfirstforgotthefactthathehadlatelyseentheassassininLondon.Onhisrememberingit,itsuggestedhopetoClennamthattherecognitionmightbeoflaterdatethanthenightofthevisitathismother’s;butCavallettowastooexactandclearabouttimeandplace,toleaveanyopeningfordoubtthatithadprecededthatoccasion.

           ‘Listen,’saidArthur,veryseriously.‘Thisman,aswehavereadhere,haswhollydisappeared.’

           ‘OfitIamwellcontent!’saidCavalletto,raisinghiseyespiously

Налаштування
Фон сторінки
Розмір шрифту
Міжрядковий інтервал
Фразові дієслова
Показати / Приховати меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Сторінка 1039 з 1266