Приключения Тома Сойера

Chapter 26

           Theboysdrewalong,gratefulbreath.Tomwhispered: 

           "Now’sourchance—come!" 

           Hucksaid: 

           "Ican’t—I’ddieiftheywastowake." 

           Tomurged—Huckheldback. AtlastTomroseslowlyandsoftly,andstartedalone. Butthefirststephemadewrungsuchahideouscreakfromthecrazyfloorthathesankdownalmostdeadwithfright. Henevermadeasecondattempt. Theboyslaytherecountingthedraggingmomentstillitseemedtothemthattimemustbedoneandeternitygrowinggray;andthentheyweregratefultonotethatatlastthesunwassetting. 

           Nowonesnoreceased. InjunJoesatup,staredaround—smiledgrimlyuponhiscomrade,whoseheadwasdroopinguponhisknees—stirredhimupwithhisfootandsaid: 

           "Here!YOU’REawatchman,ain’tyou!Allright,though—nothing’shappened." 

           "My!haveIbeenasleep?" 

           "Oh,partly,partly.Nearlytimeforustobemoving,pard. What’llwedowithwhatlittleswagwe’vegotleft?" 

           "Idon’tknow—leaveithereaswe’vealwaysdone,Ireckon. Nousetotakeitawaytillwestartsouth. Sixhundredandfiftyinsilver’ssomethingtocarry." 

           "Well—allright—itwon’tmattertocomehereoncemore." 

           "No—butI’dsaycomeinthenightasweusedtodo—it’sbetter." 

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 199 из 270