Chapter XV. A Tempest in the School Teapot

           

           Whatasplendidday!”saidAnne,drawingalongbreath.“Isn’titgoodjusttobealiveonadaylikethis?Ipitythepeoplewhoaren’tbornyetformissingit.Theymayhavegooddays,ofcourse,buttheycanneverhavethisone.Andit’ssplendiderstilltohavesuchalovelywaytogotoschoolby,isn’tit?”

           “It’salotnicerthangoingroundbytheroad;thatissodustyandhot,”saidDianapractically,peepingintoherdinnerbasketandmentallycalculatingifthethreejuicy,toothsome,raspberrytartsreposingthereweredividedamongtengirlshowmanybiteseachgirlwouldhave.

           ThelittlegirlsofAvonleaschoolalwayspooledtheirlunches,andtoeatthreeraspberrytartsallaloneoreventosharethemonlywithone’sbestchumwouldhaveforeverandeverbrandedas“awfulmean”thegirlwhodidit.Andyet,whenthetartsweredividedamongtengirlsyoujustgotenoughtotantalizeyou.

           ThewayAnneandDianawenttoschoolwasaprettyone.AnnethoughtthosewalkstoandfromschoolwithDianacouldn’tbeimproveduponevenbyimagination.Goingaroundbythemainroadwouldhavebeensounromantic;buttogobyLover’sLaneandWillowmereandVioletValeandtheBirchPathwasromantic,ifeveranythingwas.

           Lover’sLaneopenedoutbelowtheorchardatGreenGablesandstretchedfarupintothewoodstotheendoftheCuthbertfarm.Itwasthewaybywhichthecowsweretakentothebackpastureandthewoodhauledhomeinwinter.AnnehadnameditLover’sLanebeforeshehadbeenamonthatGreenGables.

Налаштування
Фон сторінки
Розмір шрифту
Міжрядковий інтервал
Фразові дієслова
Показати / Приховати меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Сторінка 129 з 376