Віднесені вітром

Chapter 23

           Theypulledintoasidestreet,thenanother,thenturnedandtwistedfromonenarrowstreettoanotheruntilScarlettcompletelylostherbearingsandtheroaringoftheflamesdiedbehindthem.StillRhettdidnotspeak.Heonlylaidonthewhipwithregularity.Theredglowintheskywasfadingnowandtheroadbecamesodark,sofrightening,Scarlettwouldhavewelcomedwords,anywordsfromhim,evenjeering,insultingwords,wordsthatcut.Buthedidnotspeak.

           Silentornot,shethankedHeavenforthecomfortofhispresence.Itwassogoodtohaveamanbesideher,toleanclosetohimandfeelthehardswellofhisarmandknowthathestoodbetweenherandunnamableterrors,eventhoughhemerelysatthereandstared.

           "Oh,Rhett,"shewhisperedclaspinghisarm,"Whatwouldweeverhavedonewithoutyou?I’msogladyouaren’tinthearmy!"

           Heturnedhisheadandgaveheronelook,alookthatmadeherdrophisarmandshrinkback.Therewasnomockeryinhiseyesnow.Theywerenakedandtherewasangerandsomethinglikebewildermentinthem.Hislipcurleddownandheturnedhisheadaway.ForalongtimetheyjouncedalonginasilenceunbrokenexceptforthefaintwailsofthebabyandsnifflesfromPrissy.Whenshewasabletobearthesnifflingnoisenolonger,Scarlettturnedandpinchedherviciously,causingPrissytoscreamingoodearnestbeforesherelapsedintofrightenedsilence.

           FinallyRhettturnedthehorseatrightanglesandafterawhiletheywereonawider,smootherroad.

Налаштування
Фон сторінки
Розмір шрифту
Міжрядковий інтервал
Фразові дієслова
Показати / Приховати меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Сторінка 542 з 1537