Віднесені вітром

Chapter 47

           Hewastherealreasonshedidnotwanttomarryagain,althoughshehadnoobjectionstoRhettandattimeswasgenuinelyfondofhim.ShebelongedtoAshley,foreverandever.ShehadneverbelongedtoCharlesorFrank,couldneverreallybelongtoRhett.Everypartofher,almosteverythingshehadeverdone,strivenafter,attained,belongedtoAshley,weredonebecauseshelovedhim.AshleyandTara,shebelongedtothem.Thesmiles,thelaughter,thekissesshehadgivenCharlesandFrankwereAshley’s,eventhoughhehadneverclaimedthem,wouldneverclaimthem.Somewheredeepinherwasthedesiretokeepherselfforhim,althoughsheknewhewouldnevertakeher.

           Shedidnotknowthatherfacehadchanged,thatreveriehadbroughtasoftnesstoherfacewhichRhetthadneverseenbefore.Helookedattheslantinggreeneyes,wideandmisty,andthetendercurveofherlipsandforamomenthisbreathstopped.Thenhismouthwentdownviolentlyatonecornerandhesworewithpassionateimpatience.

           "ScarlettO’Hara,you’reafool!"

           Beforeshecouldwithdrawhermindfromitsfarplaces,hisarmswerearoundher,assureandhardasonthedarkroadtoTara,solongago.Shefeltagaintherushofhelplessness,thesinkingyielding,thesurgingtideofwarmththatleftherlimp.AndthequietfaceofAshleyWilkeswasblurredanddrownedtonothingness.Hebentbackherheadacrosshisarmandkissedher,softlyatfirst,andthenwithaswiftgradationofintensitythatmadeherclingtohimastheonlysolidthinginadizzyswayingworld.

Налаштування
Фон сторінки
Розмір шрифту
Міжрядковий інтервал
Фразові дієслова
Показати / Приховати меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Сторінка 1230 з 1537