Сестра Керрі

Chapter X. The Counsel Of Winter: Fortune’s Ambassador Calls

           

           “What’sthat?”saidCarrie.

           “Thefinestresortintown.It’saway-up,swellplace.”

           Carriepuzzledamoment.ShewaswonderingwhatDrouethadtoldhim,whatherattitudewouldbe.

           “That’sallright,”saidDrouet,feelingherthought.“Hedoesn’tknowanything.You’reMrs.Drouetnow.”

           TherewassomethingaboutthiswhichstruckCarrieasslightlyinconsiderate.ShecouldseethatDrouetdidnothavethekeenestsensibilities.

           “Whydon’twegetmarried?”sheinquired,thinkingofthevolublepromiseshehadmade.

           “Well,wewill,”hesaid,“justassoonasIgetthislittledealofmineclosedup.”

           Hewasreferringtosomepropertywhichhesaidhehad,andwhichrequiredsomuchattention,adjustment,andwhatnot,thatsomehoworotheritinterferedwithhisfreemoral,personalactions.

           “JustassoonasIgetbackfrommyDenvertripinJanuarywe’lldoit.”

           Carrieacceptedthisasbasisforhope—itwasasortofsalvetoherconscience,apleasantwayout.Underthecircumstances,thingswouldberighted.Heractionswouldbejustified.ShereallywasnotenamouredofDrouet.Shewasmorecleverthanhe.Inadimway,shewasbeginningtoseewherehelacked.Ifithadnotbeenforthis,ifshehadnotbeenabletomeasureandjudgehiminaway,shewouldhavebeenworseoffthanshewas.Shewouldhaveadoredhim.Shewouldhavebeenutterlywretchedinherfearofnotgaininghisaffection,oflosinghisinterest,ofbeingsweptawayandleftwithoutananchorage.

Налаштування
Фон сторінки
Розмір шрифту
Міжрядковий інтервал
Фразові дієслова
Показати / Приховати меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Сторінка 115 з 584