На маяк

Chapter 10

           Theycamebustlingalongthepassage.Thenthedoorsprangopenandintheycame,freshasroses,staring,wideawake,asifthiscomingintothedining-roomafterbreakfast,whichtheydideverydayoftheirlives,wasapositiveeventtothem,andsoon,withonethingafteranother,alldaylong,untilshewentuptosaygood-nighttothem,andfoundthemnettedintheircotslikebirdsamongcherriesandraspberries,stillmakingupstoriesaboutsomelittlebitofrubbishsomethingtheyhadheard,somethingtheyhadpickedupinthegarden.Theyallhadtheirlittletreasures...Andsoshewentdownandsaidtoherhusband,Whymusttheygrowupandloseitall?Neverwilltheybesohappyagain.Andhewasangry.Whytakesuchagloomyviewoflife?hesaid.Itisnotsensible.Foritwasodd;andshebelievedittobetrue;thatwithallhisgloomanddesperationhewashappier,morehopefulonthewhole,thanshewas.Lessexposedtohumanworriesperhapsthatwasit.Hehadalwayshisworktofallbackon.Notthatsheherselfwas"pessimistic,"asheaccusedherofbeing.Onlyshethoughtlifeandalittlestripoftimepresenteditselftohereyesherfiftyyears.Thereitwasbeforeherlife.Life,shethoughtbutshedidnotfinishherthought.Shetookalookatlife,forshehadaclearsenseofitthere,somethingreal,somethingprivate,whichshesharedneitherwithherchildrennorwithherhusband.

Налаштування
Фон сторінки
Розмір шрифту
Міжрядковий інтервал
Фразові дієслова
Показати / Приховати меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Сторінка 79 з 279