Преступление и наказание

Chapter 4

           

           “And,what,ifevennow,whileKaterinaIvanovnaisalive,yougetillandaretakentothehospital,whatwillhappenthen?”hepersistedpitilessly.

           “Howcanyou?Thatcannotbe!”

           AndSonia’sfaceworkedwithawfulterror.

           “Cannotbe?”Raskolnikovwentonwithaharshsmile.“Youarenotinsuredagainstit,areyou?Whatwillhappentothemthen?Theywillbeinthestreet,allofthem,shewillcoughandbegandknockherheadagainstsomewall,asshedidto-day,andthechildrenwillcry....Thenshewillfalldown,betakentothepolicestationandtothehospital,shewilldie,andthechildren...”

           “Oh,no....Godwillnotletitbe!”brokeatlastfromSonia’soverburdenedbosom.

           Shelistened,lookingimploringlyathim,claspingherhandsindumbentreaty,asthoughitalldependeduponhim.

           Raskolnikovgotupandbegantowalkabouttheroom.Aminutepassed.Soniawasstandingwithherhandsandherheadhanginginterribledejection.

           “Andcan’tyousave?Putbyforarainyday?”heasked,stoppingsuddenlybeforeher.

           “No,”whisperedSonia.

           “Ofcoursenot.Haveyoutried?”headdedalmostironically.

           “Yes.”

           “Anditdidn’tcomeoff!Ofcoursenot!Noneedtoask.”

           Andagainhepacedtheroom.Anotherminutepassed.

           “Youdon’tgetmoneyeveryday?”

           Soniawasmoreconfusedthaneverandcolourrushedintoherfaceagain.

           “No,”shewhisperedwithapainfuleffort.

           “ItwillbethesamewithPolenka,nodoubt,”hesaidsuddenly.

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 457 из 778