Преступление и наказание

Chapter 6

           RaskolnikovheardNastasya’swhisper:

           “Don’tdisturbhim!Lethimsleep.Hecanhavehisdinnerlater.”

           “Quiteso,”answeredRazumihin.Bothwithdrewcarefullyandclosedthedoor.Anotherhalf-hourpassed.Raskolnikovopenedhiseyes,turnedonhisbackagain,claspinghishandsbehindhishead.

           “Whoishe?Whoisthatmanwhosprangoutoftheearth?Wherewashe,whatdidhesee?Hehasseenitall,that’sclear.Wherewashethen?Andfromwheredidhesee?Whyhasheonlynowsprungoutoftheearth?Andhowcouldhesee?Isitpossible?Hm...”continuedRaskolnikov,turningcoldandshivering,“andthejewelcaseNikolayfoundbehindthedoorwasthatpossible?Aclue?Youmissaninfinitesimallineandyoucanbuilditintoapyramidofevidence!Aflyflewbyandsawit!Isitpossible?”Hefeltwithsuddenloathinghowweak,howphysicallyweakhehadbecome.“Ioughttohaveknownit,”hethoughtwithabittersmile.“AndhowdaredI,knowingmyself,knowinghowIshouldbe,takeupanaxeandshedblood!Ioughttohaveknownbeforehand....Ah,butIdidknow!”hewhisperedindespair.Attimeshecametoastandstillatsomethought.

           “No,thosemenarenotmadeso.TherealMastertowhomallispermittedstormsToulon,makesamassacreinParis,forgetsanarmyinEgypt,wasteshalfamillionmenintheMoscowexpeditionandgetsoffwithajestatVilna.Andaltarsaresetuptohimafterhisdeath,andsoallispermitted.

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 392 из 778