Унесенные ветром

Chapter 10

           Itwasoneofherfavoritesongsand,foramoment,shefollowedthefinemelancholyofthoseversesbeginning:

           "SheisfarfromthelandwhereheryoungherosleepsAndloversareroundhersighing."

           ThesongwentonandsheheardstirringsinPittypat’sandMelly’srooms.Poorthings,they’dcertainlybeupset.Theywerenotusedtofull-bloodedmaleslikeGerald.Whenthesonghadfinished,twoformsmergedintoone,cameupthewalkandmountedthesteps.Adiscreetknocksoundedatthedoor.

           "IsupposeImustgodown,"thoughtScarlett."Afterallhe’smyfatherandpoorPittywoulddiebeforeshe’dgo."Besides,shedidn’twanttheservantstoseeGeraldinhispresentcondition.AndifPetertriedtoputhimtobed,hemightgetunruly.Porkwastheonlyonewhoknewhowtohandlehim.

           Shepinnedthewrappercloseaboutherthroat,litherbedsidecandleandhurrieddownthedarkstairsintothefronthall.Settingthecandleonthestand,sheunlockedthedoorandinthewaveringlightshesawRhettButler,notaruffledisarranged,supportinghersmall,thicksetfather.The"Lament"hadevidentlybeenGerald’sswansongforhewasfranklyhangingontohiscompanion’sarm.Hishatwasgone,hiscrisplonghairwastumbledinawhitemane,hiscravatwasunderoneear,andtherewereliquorstainsdownhisshirtbosom.

           "Yourfather,Ibelieve?"saidCaptainButler,hiseyesamusedinhisswarthyface.Hetookinherdishabilleinoneglancethatseemedtopenetratethroughherwrapper.

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 268 из 1537