Преступление и наказание

Chapter 5

           Heturnedawayandsatdownonthesofa.

           Never,neverhadhefelthimselfsofearfullyalone!

           Yes,hefeltoncemorethathewouldperhapscometohateSonia,nowthathehadmadehermoremiserable.

           “Whyhadhegonetohertobegforhertears?Whatneedhadhetopoisonherlife?Oh,themeannessofit!”

           “Iwillremainalone,”hesaidresolutely,“andsheshallnotcometotheprison!”

           Fiveminuteslaterheraisedhisheadwithastrangesmile.Thatwasastrangethought.

           “PerhapsitreallywouldbebetterinSiberia,”hethoughtsuddenly.

           Hecouldnothavesaidhowlonghesattherewithvaguethoughtssurgingthroughhismind.AllatoncethedooropenedandDouniacamein.Atfirstshestoodstillandlookedathimfromthedoorway,justashehaddoneatSonia;thenshecameinandsatdowninthesameplaceasyesterday,onthechairfacinghim.Helookedsilentlyandalmostvacantlyather.

           “Don’tbeangry,brother;I’veonlycomeforoneminute,”saidDounia.

           Herfacelookedthoughtfulbutnotstern.Hereyeswerebrightandsoft.Hesawthatshetoohadcometohimwithlove.

           “Brother,nowIknowall,all.DmitriProkofitchhasexplainedandtoldmeeverything.Theyareworryingandpersecutingyouthroughastupidandcontemptiblesuspicion....DmitriProkofitchtoldmethatthereisnodanger,andthatyouarewronginlookinguponitwithsuchhorror.Idon’tthinkso,andIfullyunderstandhowindignantyoumustbe,andthatthatindignationmayhaveapermanenteffectonyou.That’swhatIamafraidof.

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 604 из 778