Преступление и наказание

Chapter 4

           Heworegoodandfashionableclothes,andlookedlikeagentlemanofposition.Hecarriedahandsomecane,whichhetappedonthepavementateachstep;hisgloveswerespotless.Hehadabroad,ratherpleasantfacewithhighcheek-bonesandafreshcolour,notoftenseeninPetersburg.Hisflaxenhairwasstillabundant,andonlytouchedhereandtherewithgrey,andhisthicksquarebeardwasevenlighterthanhishair.Hiseyeswereblueandhadacoldandthoughtfullook;hislipswerecrimson.Hewasaremarkedlywell-preservedmanandlookedmuchyoungerthanhisyears.

           WhenSoniacameoutonthecanalbank,theyweretheonlytwopersonsonthepavement.Heobservedherdreaminessandpreoccupation.Onreachingthehousewhereshelodged,Soniaturnedinatthegate;hefollowedher,seemingrathersurprised.Inthecourtyardsheturnedtotherightcorner.“Bah!”mutteredtheunknowngentleman,andmountedthestairsbehindher.OnlythenSonianoticedhim.Shereachedthethirdstorey,turneddownthepassage,andrangatNo.9.Onthedoorwasinscribedinchalk,“Kapernaumov,Tailor.”“Bah!”thestrangerrepeatedagain,wonderingatthestrangecoincidence,andherangnextdoor,atNo.8.Thedoorsweretwoorthreeyardsapart.

           “YoulodgeatKapernaumov’s,”hesaid,lookingatSoniaandlaughing.“Healteredawaistcoatformeyesterday.IamstayingclosehereatMadameResslich’s.Howodd!”Sonialookedathimattentively.

           “Weareneighbours,”hewentongaily.“Ionlycametotownthedaybeforeyesterday.

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 351 из 778