Преступление и наказание

Chapter 4

           Dimlyandunconsciouslyawholenewworldwasopeningbeforeher.SherememberedsuddenlythatRaskolnikovmeanttocometoherthatday,perhapsatonce!

           “Onlynotto-day,please,notto-day!”shekeptmutteringwithasinkingheart,asthoughentreatingsomeone,likeafrightenedchild.“Mercy!tome...tothatroom...hewillsee...oh,dear!”

           Shewasnotcapableatthatinstantofnoticinganunknowngentlemanwhowaswatchingherandfollowingatherheels.Hehadaccompaniedherfromthegateway.AtthemomentwhenRazumihin,Raskolnikov,andshestoodstillatpartingonthepavement,thisgentleman,whowasjustpassing,startedonhearingSonia’swords:“andIaskedwhereMr.Raskolnikovlived?”Heturnedarapidbutattentivelookuponallthree,especiallyuponRaskolnikov,towhomSoniawasspeaking;thenlookedbackandnotedthehouse.Allthiswasdoneinaninstantashepassed,andtryingnottobetrayhisinterest,hewalkedonmoreslowlyasthoughwaitingforsomething.HewaswaitingforSonia;hesawthattheywereparting,andthatSoniawasgoinghome.

           “Home?Where?I’veseenthatfacesomewhere,”hethought.“Imustfindout.”

           Attheturninghecrossedover,lookedround,andsawSoniacomingthesameway,noticingnothing.Sheturnedthecorner.Hefollowedherontheotherside.Afteraboutfiftypaceshecrossedoveragain,overtookherandkepttwoorthreeyardsbehindher.

           Hewasamanaboutfifty,rathertallandthicklyset,withbroadhighshoulderswhichmadehimlookasthoughhestoopedalittle.

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 350 из 778