Преступление и наказание

Chapter 6

           Andinoneflashherecalledwithextraordinaryvividnessofsensationamomentintherecentpast,thatmomentwhenhestoodwiththeaxebehindthedoor,whilethelatchtrembledandthemenoutsidesworeandshookit,andhehadasuddendesiretoshoutatthem,toswearatthem,toputouthistongueatthem,tomockthem,tolaugh,andlaugh,andlaugh!

           “Youareeithermad,or...”beganZametov,andhebrokeoff,asthoughstunnedbytheideathathadsuddenlyflashedintohismind.

           “Or?Orwhat?What?Come,tellme!”

           “Nothing,”saidZametov,gettingangry,“it’sallnonsense!”

           Bothweresilent.AfterhissuddenfitoflaughterRaskolnikovbecamesuddenlythoughtfulandmelancholy.Heputhiselbowonthetableandleanedhisheadonhishand.HeseemedtohavecompletelyforgottenZametov.Thesilencelastedforsometime.

           “Whydon’tyoudrinkyourtea?It’sgettingcold,”saidZametov.

           “What!Tea?Oh,yes....”Raskolnikovsippedtheglass,putamorselofbreadinhismouthand,suddenlylookingatZametov,seemedtoremembereverythingandpulledhimselftogether.Atthesamemomenthisfaceresumeditsoriginalmockingexpression.Hewentondrinkingtea.

           “Therehavebeenagreatmanyofthesecrimeslately,”saidZametov.“OnlytheotherdayIreadintheMoscowNewsthatawholegangoffalsecoinershadbeencaughtinMoscow.Itwasaregularsociety.Theyusedtoforgetickets!”

           “Oh,butitwasalongtimeago!Ireadaboutitamonthago,”Raskolnikovansweredcalmly.

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 238 из 778