Джэйн Эйр

Chapter XVII

           ThisIquicklywas:mybestdress(thesilver-greyone,purchasedforMissTemple’swedding,andneverwornsince)wassoonputon;myhairwassoonsmoothed;mysoleornament,thepearlbrooch,soonassumed.Wedescended. 

           Fortunatelytherewasanotherentrancetothedrawing-roomthanthatthroughthesaloonwheretheywereallseatedatdinner.Wefoundtheapartmentvacant; alargefireburningsilentlyonthemarblehearth,andwaxcandlesshininginbrightsolitude,amidtheexquisiteflowerswithwhichthetableswereadorned. Thecrimsoncurtainhungbeforethearch:slightaswastheseparationthisdraperyformedfromthepartyintheadjoiningsaloon,theyspokeinsolowakeythatnothingoftheirconversationcouldbedistinguishedbeyondasoothingmurmur. 

           Adele,whoappearedtobestillundertheinfluenceofamostsolemnisingimpression,satdown,withoutaword,onthefootstoolIpointedouttoher. Iretiredtoawindow-seat,andtakingabookfromatablenear,endeavouredtoread. Adelebroughtherstooltomyfeet;erelongshetouchedmyknee. 

           "Whatisit,Adele?" 

           "Est-cequejenepuispasprendrieuneseuledecesfleursmagnifiques,mademoiselle?Seulementpourcompletermatoilette." 

           "Youthinktoomuchofyour‘toilette,’Adele:butyoumayhaveaflower." AndItookarosefromavaseandfasteneditinhersash.Shesighedasighofineffablesatisfaction,asifhercupofhappinesswerenowfull. 

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 253 из 697