Любовник леди Чаттерлей

Chapter 17

           

           ’Isthattheregularprice?’askedHilda.

           ’Less,Signora,less.Theregularprice--’

           Thesistersconsidered.

           ’Well,’saidHilda,’cometomorrowmorning,andwewillarrangeit.Whatisyourname?’

           HisnamewasGiovanni,andhewantedtoknowatwhattimeheshouldcome,andthenforwhomshouldhesayhewaswaiting.Hildahadnocard.Conniegavehimoneofhers.Heglancedatitswiftly,withhishot,southernblueeyes,thenglancedagain.

           ’Ah!’hesaid,lightingup.’Milady!Milady,isn’tit?’

           ’MiladyCostanza!’saidConnie.

           Henodded,repeating:’MiladyCostanza!’andputtingthecardcarefullyawayinhisblouse.

           TheVillaEsmeraldawasquitealongwayout,ontheedgeofthelagoonlookingtowardsChioggia.Itwasnotaveryoldhouse,andpleasant,withtheterraceslookingseawards,andbelow,quiteabiggardenwithdarktrees,walledinfromthelagoon.

           Theirhostwasaheavy,rathercoarseScotchmanwhohadmadeagoodfortuneinItalybeforethewar,andhadbeenknightedforhisultrapatriotismduringthewar.Hiswifewasathin,pale,sharpkindofpersonwithnofortuneofherown,andthemisfortuneofhavingtoregulateherhusband’srathersordidamorousexploits.Hewasterriblytiresomewiththeservants.Buthavinghadaslightstrokeduringthewinter,hewasnowmoremanageable.

           Thehousewasprettyfull.

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 356 из 421