Унесенные ветром

Chapter 33

           UpPeachtreecameaclosedcarriageandScarlettwenttothecurbeagerlytoseeifsheknewtheoccupant,forAuntPitty’shousewasstillseveralblocksaway.SheandMammyleanedforwardasthecarriagecameabreastandScarlett,withasmilearranged,almostcalledoutwhenawoman’sheadappearedforamomentatthewindowatoobrightredheadbeneathafinefurhat.Scarletttookastepbackasmutualrecognitionleapedintobothfaces.ItwasBelleWatlingandScarletthadaglimpseofnostrilsdistendedwithdislikebeforeshedisappearedagain.StrangethatBelle’sshouldbethefirstfamiliarfaceshesaw.

           "Whodat?"questionedMammysuspiciously."Sheknowedyoubutshedin’bow.Ahain’neverseedha’rdatcolorinmahlife.NotevenindeTarletonfambly.Itlookwell,itlookdyedterme!"

           "Itis,"saidScarlettshortly,walkingfaster.

           "Doesyouknowadyed-ha’rdwoman?Ahastyouwhosheis."

           "She’sthetownbadwoman,"saidScarlettbriefly,"andIgiveyoumywordIdon’tknowher,soshutup."

           "Gawdlmighty!"breathedMammy,herjawdroppingasshelookedafterthecarriagewithpassionatecuriosity.ShehadnotseenaprofessionalbadwomansincesheleftSavannahwithEllenmorethantwentyyearsbeforeandshewishedardentlythatshehadobservedBellemoreclosely.

           "Sheshodressedupfinean’gotafinecah’igean’coachman,"shemuttered."AhdoanknowwhutdeLawdthinkin’‘boutlettin’debadwomenflurrishlakdatw’enusgoodfolksishongryan’mos’barefoot."

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 798 из 1537