Унесенные ветром

Chapter 33

           TheypassedbesidewhathadbeentheAtlantaHotelwhereRhettandUncleHenryhadlivedandofthateleganthostelrythereremainedonlyashell,apartoftheblackenedwalls.Thewarehouseswhichhadborderedthetraintracksforaquarterofamileandheldtonsofmilitarysupplieshadnotbeenrebuiltandtheirrectangularfoundationslookeddrearyunderthedarksky.Withoutthewallofbuildingsoneithersideandwiththecarshedgone,therailroadtracksseemedbareandexposed.Somewhereamidtheseruins,undistinguishablefromtheothers,laywhatremainedofherownwarehouseonthepropertyCharleshadlefther.UncleHenryhadpaidlastyear’staxesonitforher.She’dhavetorepaythatmoneysometime.Thatwassomethingelsetoworryabout.

           AstheyturnedthecornerintoPeachtreeStreetandshelookedtowardFivePoints,shecriedoutwithshock.DespiteallFrankhadtoldheraboutthetownburningtotheground,shehadneverreallyvisualizedcompletedestruction.Inhermindthetownshelovedsowellstillstoodfullofclose-packedbuildingsandfinehouses.ButthisPeachtreeStreetshewaslookinguponwassodenudedoflandmarksitwasasunfamiliarasifshehadneverseenitbefore.Thismuddystreetdownwhichshehaddrivenathousandtimesduringthewar,alongwhichshehadfledwithduckedheadandfear-quickenedlegswhenshellsburstoverherduringthesiege,thisstreetshehadlastseenintheheatandhurryandanguishofthedayoftheretreat,wassostrangelookingshefeltlikecrying.

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 794 из 1537