Преступление и наказание

Chapter 1

           Kochkeepscrossinghimselfandsaying:‘IfIhadbeenthere,hewouldhavejumpedoutandkilledmewithhisaxe.’Heisgoingtohaveathanksgivingserviceha,ha!”

           “Andnoonesawthemurderer?”

           “Theymightwellnotseehim;thehouseisaregularNoah’sArk,”saidtheheadclerk,whowaslistening.

           “It’sclear,quiteclear,”NikodimFomitchrepeatedwarmly.

           “No,itisanythingbutclear,”IlyaPetrovitchmaintained.

           Raskolnikovpickeduphishatandwalkedtowardsthedoor,buthedidnotreachit....

           Whenherecoveredconsciousness,hefoundhimselfsittinginachair,supportedbysomeoneontherightside,whilesomeoneelsewasstandingontheleft,holdingayellowishglassfilledwithyellowwater,andNikodimFomitchstandingbeforehim,lookingintentlyathim.Hegotupfromthechair.

           “What’sthis?Areyouill?”NikodimFomitchasked,rathersharply.

           “Hecouldhardlyholdhispenwhenhewassigning,”saidtheheadclerk,settlingbackinhisplace,andtakinguphisworkagain.

           “Haveyoubeenilllong?”criedIlyaPetrovitchfromhisplace,wherehe,too,waslookingthroughpapers.Hehad,ofcourse,cometolookatthesickmanwhenhefainted,butretiredatoncewhenherecovered.

           “Sinceyesterday,”mutteredRaskolnikovinreply.

           “Didyougooutyesterday?”

           “Yes.”

           “Thoughyouwereill?”

           “Yes.”

           “Atwhattime?”

           “Aboutseven.”

           “Andwheredidyougo,mayIask?”

           “Alongthestreet.”

           “Shortandclear

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 158 из 778