Унесенные ветром

Chapter 63

           Surelyhemustknow,now!Butthesmoothdarkblanknesswhichhadbaffledhersooftenwasallthatherfrantic,searchingeyescouldfind.Hedroppedherchinand,turning,walkedbacktohischairandsprawledtiredlyagain,hischinonhisbreast,hiseyeslookingupatherfromunderblackbrowsinanimpersonalspeculativeway.

           Shefollowedhimbacktohischair,herhandstwisting,andstoodbeforehim.

           "Youarewrong,"shebeganagain,findingwords."Rhett,tonight,whenIknew,Iraneverystepofthewayhometotellyou.Oh,darling,I—"

           "Youaretired,"hesaid,stillwatchingher."You’dbettergotobed."

           "ButImusttellyou!"

           "Scarlett,"hesaidheavily,"Idon’twanttohearanything."

           "Butyoudon’tknowwhatI’mgoingtosay!"

           "Mypet,it’swrittenplainlyonyourface.Something,someonehasmadeyourealizethattheunfortunateMr.WilkesistoolargeamouthfulofDeadSeafruitforevenyoutochew.Andthatsamesomethinghassuddenlysetmycharmsbeforeyouinanewandattractivelight,"hesighedslightly."Andit’snousetotalkaboutit."

           Shedrewasharpsurprisedbreath.Ofcourse,hehadalwaysreadhereasily.Heretoforeshehadresenteditbutnow,afterthefirstshockatherowntransparency,herheartrosewithgladnessandrelief.Heknew,heunderstoodandhertaskwasmiraculouslymadeeasy.Nousetotalkaboutit!Ofcoursehewasbitteratherlongneglect,ofcoursehewasmistrustfulofhersuddenturnabout.

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 1522 из 1537