Унесенные ветром

Chapter 39

           "Suellenain’tasbadasyouthink,Scarlett.Ithinkwe’llgetalongrightwell.TheonlytroublewithSuellenisthatsheneedsahusbandandsomechildrenandthat’sjustwhateverywomanneeds."

           ThewagonjoltedovertheruttyroadandforafewminuteswhilethetwosatsilentScarlett’smindwasbusy.Theremustbesomethingmoretoitthanappearedonthesurface,somethingdeeper,moreimportant,tomakethemildandsoft-spokenWillwanttomarryacomplainingnaggerlikeSuellen.

           "Youhaven’ttoldmetherealreason,Will.IfI’mheadofthefamily,I’vegotarighttoknow."

           "That’sright,"saidWill,"andIguessyou’llunderstand.Ican’tleaveTara.It’shometome,Scarlett,theonlyrealhomeIeverknewandIloveeverystoneofit.I’veworkedonitlikeitwasmine.Andwhenyouputoutworkonsomethin’,youcometoloveit.YouknowwhatImean?"

           Sheknewwhathemeantandherheartwentoutinasurgeofwarmaffectionforhim,hearinghimsayhe,too,lovedthethingshelovedbest.

           "AndIfiggeritthisway.WithyourpagoneandCarreenanun,there’llbejustmeandSuellenlefthereand,ofcourse,Icouldn’tliveonatTarawithoutmarryin’Suellen.Youknowhowfolkstalk."

           "ButbutWill,there’sMelanieandAshley—"

           AtAshley’snameheturnedandlookedather,hispaleeyesunfathomable.ShehadtheoldfeelingthatWillknewallaboutherandAshley,understoodallanddidnoteithercensureorapprove.

           "They’llbegoin’soon."

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 1013 из 1537