Пробный камень

IX

           

           Hehadrisen,butAlexaremainedseated;andtheirattitudegavetheimpressionofacolloquythathadprolongeditselfbeyondthelimitsofspeech.BothturnedasurprisedeyeonGlennardandhehadthesenseofwalkingintoaroomgrownsuddenlyempty,asthoughtheirthoughtswereconspiratorsdispersedbyhisapproach.Hefelttheclutchofhisoldfear.WhatifhiswifehadalreadysortedthepapersandhadtoldFlamelofherdiscovery?Well,itwasnonewstoFlamelthatGlennardwasinreceiptofaroyaltyonthe“AubynLetters.”...

           AsuddenresolvetoknowtheworstmadehimlifthiseyestohiswifeasthedoorclosedonFlamel.ButAlexahadrisenalso,andbendingoverherwriting-table,withherbacktoGlennard,wasbeginningtospeakprecipitately.

           “I’mdiningoutto-night—youdon’tmindmydesertingyou?JuliaArmigersentmewordjustnowthatshehadanextraticketforthelastAmbroseconcert.Shetoldmetosayhowsorryshewasthatshehadn’ttwo—butIknewyouwouldn’tbesorry!”SheendedwithalaughthathadtheeffectofbeingastrayedechoofMrs.Armiger’s;andbeforeGlennardcouldspeakshehadadded,withherhandonthedoor,“Mr.FlamelstayedsolatethatI’vehardlytimetodress.Theconcertbeginsridiculouslyearly,andJuliadinesathalf-pastseven—”

           Glennardstoodaloneintheemptyroomthatseemedsomehowfullofanironicalconsciousnessofwhatwashappening.“Shehatesme,”hemurmured.“Shehatesme....”

           ThenextdaywasSunday,andGlennardpurposelylingeredlateinhisroom.

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 74 из 107