Тэсс из рода д’Эрбервиллей

Chapter 7

           Nobodywasvisibleintheelevatedroadwhichskirtedtheascentsavetheladwhomtheyhadsentonbeforethem,sittingonthehandleofthebarrowthatcontainedallTess’sworldlypossessions.

           “Bidehereabit,andthecartwillsooncome,nodoubt,”saidMrsDurbeyfield.“Yes,Iseeityonder!”

           Ithadcomeappearingsuddenlyfrombehindtheforeheadofthenearestupland,andstoppingbesidetheboywiththebarrow.Hermotherandthechildrenthereupondecidedtogonofarther,andbiddingthemahastygoodbyeTessbentherstepsupthehill.

           Theysawherwhiteshapedrawneartothespring-cart,onwhichherboxwasalreadyplaced.Butbeforeshehadquitereacheditanothervehicleshotoutfromaclumpoftreesonthesummit,cameroundthebendoftheroadthere,passedtheluggage-cart,andhaltedbesideTess,wholookedupasifingreatsurprise.

           Hermotherperceived,forthefirsttime,thatthesecondvehiclewasnotahumbleconveyancelikethefirst,butaspick-and-spangigordog-cart,highlyvarnishedandequipped.Thedriverwasayoungmanofthree-orfour-and-twenty,withacigarbetweenhisteeth;wearingadandycap,drabjacket,breechesofthesamehue,whiteneckcloth,stick-upcollar,andbrowndriving-glovesinshort,hewasthehandsome,horseyyoungbuckwhohadvisitedJoanaweekortwobeforetogetheransweraboutTess.

           MrsDurbeyfieldclappedherhandslikeachild.Thenshelookeddown,thenstaredagain.

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 69 из 583