Мидлмарч

Chapter 15

           "

           Lydgate,strongmanashewas,turnedpaleandtrembled:momentsseemedtopassbeforeheroseandstoodatadistancefromher.

           "Therewasasecret,then,"hesaidatlast,evenvehemently."Hewasbrutaltoyou:youhatedhim."

           "No!heweariedme;hewastoofond:hewouldliveinParis,andnotinmycountry;thatwasnotagreeabletome."

           "GreatGod!"saidLydgate,inagroanofhorror."Andyouplannedtomurderhim?"

           "Ididnotplan:itcametomeintheplayIMEANTTODOIT."

           Lydgatestoodmute,andunconsciouslypressedhishatonwhilehelookedather.Hesawthiswomanthefirsttowhomhehadgivenhisyoungadorationamidthethrongofstupidcriminals.

           "Youareagoodyoungman,"shesaid."ButIdonotlikehusbands.Iwillneverhaveanother."

           ThreedaysafterwardsLydgatewasathisgalvanismagaininhisParischambers,believingthatillusionswereatanendforhim.Hewassavedfromhardeningeffectsbytheabundantkindnessofhisheartandhisbeliefthathumanlifemightbemadebetter.Buthehadmorereasonthaneverfortrustinghisjudgment,nowthatitwassoexperienced;andhenceforthhewouldtakeastrictlyscientificviewofwoman,entertainingnoexpectationsbutsuchaswerejustifiedbeforehand

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 232 из 1302