Мидлмарч

Chapter 12

           Attheageoftwo-and-twentyMaryhadcertainlynotattainedthatperfectgoodsenseandgoodprinciplewhichareusuallyrecommendedtothelessfortunategirl,asiftheyweretobeobtainedinquantitiesreadymixed,withaflavorofresignationasrequired.Hershrewdnesshadastreakofsatiricbitternesscontinuallyrenewedandnevercarriedutterlyoutofsight,exceptbyastrongcurrentofgratitudetowardsthosewho,insteadoftellingherthatsheoughttobecontented,didsomethingtomakeherso.Advancingwomanhoodhadtemperedherplainness,whichwasofagoodhumansort,suchasthemothersofourracehaveverycommonlyworninalllatitudesunderamoreorlessbecomingheadgear.Rembrandtwouldhavepaintedherwithpleasure,andwouldhavemadeherbroadfeatureslookoutofthecanvaswithintelligenthonesty.Forhonesty,truth-tellingfairness,wasMary’sreigningvirtue:sheneithertriedtocreateillusions,norindulgedinthemforherownbehoof,andwhenshewasinagoodmoodshehadhumorenoughinhertolaughatherself.WhensheandRosamondhappenedbothtobereflectedintheglass,shesaid,laughingly

           "WhatabrownpatchIambythesideofyou,Rosy!Youarethemostunbecomingcompanion."

           "Ohno!Noonethinksofyourappearance,youaresosensibleanduseful,Mary.Beautyisofverylittleconsequenceinreality,"saidRosamond,turningherheadtowardsMary,butwitheyesswervingtowardsthenewviewofherneckintheglass.

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 169 из 1302