Маленький лорд Фаунтлерой

Chapter IX

           

           “Doesit?”answeredFauntleroy.“Howmuchitistobelongtooneperson,andhowbeautiful!”

           “Doyouknowthatsomedayitwillallbelongtoyou—thatandagreatdealmore?”

           “Tome!”exclaimedFauntleroyinratheranawe-strickenvoice.“When?”

           “WhenIamdead,”hisgrandfatheranswered.

           “ThenIdon’twantit,”saidFauntleroy;“Iwantyoutolivealways.”

           “That’skind,”answeredtheEarlinhisdryway;“nevertheless,somedayitwillallbeyours—somedayyouwillbetheEarlofDorincourt.”

           LittleLordFauntleroysatverystillinhissaddleforafewmoments.Helookedoverthebroadmoors,thegreenfarms,thebeautifulcopses,thecottagesinthelanes,theprettyvillage,andoverthetreestowheretheturretsofthegreatcastlerose,grayandstately.Thenhegaveaqueerlittlesigh.

           “Whatareyouthinkingof?”askedtheEarl.

           “Iamthinking,”repliedFauntleroy,“whatalittleboyIam!andofwhatDearestsaidtome.”

           “Whatwasit?”inquiredtheEarl.

           “Shesaidthatperhapsitwasnotsoeasytobeveryrich;thatifanyonehadsomanythingsalways,onemightsometimesforgetthateveryoneelsewasnotsofortunate,andthatonewhoisrichshouldalwaysbecarefulandtrytoremember.Iwastalkingtoherabouthowgoodyouwere,andshesaidthatwassuchagoodthing,becauseanearlhadsomuchpower,andifhecaredonlyabouthisownpleasureandneverthoughtaboutthepeoplewholivedonhislands,theymighthavetroublethathecouldhelp—andthereweresomanypeople,anditwouldbesuchahardthing.

Налаштування
Фон сторінки
Розмір шрифту
Міжрядковий інтервал
Фразові дієслова
Показати / Приховати меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Сторінка 139 з 213