Літо

XII

           She,CharityRoyall,wastheonlybeingonearthwhoreallyknewhim,knewhimfromthesolesofhisfeettotherumpledcrestofhishair,knewtheshiftinglightsinhiseyes,andtheinflexionsofhisvoice,andthethingshelikedanddisliked,andeverythingtherewastoknowabouthim,asminutelyandyetunconsciouslyasachildknowsthewallsoftheroomitwakesupineverymorning.Itwasthisfact,whichnobodyaboutherguessed,orwouldhaveunderstood,thatmadeherlifesomethingapartandinviolable,asifnothinghadanypowertohurtordisturbheraslongashersecretwassafe.

           TheroominwhichthegirlssatwastheonewhichhadbeenHarney’sbedroom.Hehadbeensentupstairs,tomakeroomfortheHomeWeekworkers;butthefurniturehadnotbeenmoved,andasCharitysatthereshehadperpetuallybeforeherthevisionshehadlookedinonfromthemidnightgarden.ThetableatwhichHarneyhadsatwastheoneaboutwhichthegirlsweregathered;andherownseatwasnearthebedonwhichshehadseenhimlying.Sometimes,whentheotherswerenotlooking,shebentoverasiftopickupsomething,andlaidhercheekforamomentagainstthepillow.

           Towardsunsetthegirlsdisbanded.Theirworkwasdone,andthenextmorningatdaylightthedraperiesandgarlandsweretobenailedup,andtheilluminatedscrollsputinplaceintheTownHall.ThefirstguestsweretodriveoverfromHepburnintimeforthemiddaybanquetunderatentinMissHatchard’sfield;andafterthattheceremoniesweretobegin.

Налаштування
Фон сторінки
Розмір шрифту
Міжрядковий інтервал
Фразові дієслова
Показати / Приховати меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Сторінка 126 з 211