Діти залізниці

The End.

           Thistortoiseshelllady,usuallyofaretiringdisposition,cameto-daytorubherselfagainstthebrownstockingsofBobbiewitharchedback,wavingtail,andreverberatingpurrs.

           "Dearme!"saidBobbie,stoopingtostrokeher,"howverykindeverybodyisto-dayevenyou,Pussy!"

           Perksdidnotappearuntilthe11.54wassignalled,andthenhe,likeeverybodyelsethatmorning,hadanewspaperinhishand.

           "Hullo!"hesaid,"’ereyouare.Well,ifTHISisthetrain,it’llbesmartwork!Well,Godblessyou,mydear!Iseeitinthepaper,andIdon’tthinkIwaseversogladofanythinginallmyborndays!"HelookedatBobbieamoment,thensaid,"OneImusthave,Miss,andnooffence,Iknow,onadaylikethis’ere!"andwiththathekissedher,firstononecheekandthenontheother.

           "Youain’toffended,areyou?"heaskedanxiously."Iain’ttooktoogreataliberty?Onadaylikethis,youknow—"

           "No,no,"saidBobbie,"ofcourseit’snotaliberty,dearMr.Perks;weloveyouquiteasmuchasifyouwereanuncleofoursbutonadaylikeWHAT?"

           "Likethis’ere!"saidPerks."Don’tItellyouIseeitinthepaper?"

           "SawWHATinthepaper?"askedBobbie,butalreadythe11.54wassteamingintothestationandtheStationMasterwaslookingatalltheplaceswherePerkswasnotandoughttohavebeen.

Налаштування
Фон сторінки
Розмір шрифту
Міжрядковий інтервал
Фразові дієслова
Показати / Приховати меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Сторінка 247 з 250