Страна Северного Ветра

Chapter XXXVII. Once More

           

           “WhatcouldIdo?”

           “Singalittlesongtoher.”

           “Shewouldn’thearme.”

           “Iwilltakeyouin,andthenshewillhearyou.”

           “Butthatwouldberude,wouldn’tit?Youcangowhereyouplease,ofcourse,butIshouldhavenobusinessinherroom.”

           “Youmaytrustme,Diamond.Ishalltakeasgoodcareoftheladyasofyou.Thewindowisopen.Come.”

           Byashadedlamp,aladywasseatedinawhitewrapper,tryingtoread,butmoaningeveryminute.NorthWindfloatedbehindherchair,setDiamonddown,andtoldhimtosingsomething.Hewasalittlefrightened,buthethoughtawhile,andthensang:—

           Thesunisgonedown,

           Andthemoon’sinthesky;

           Butthesunwillcomeup,

           Andthemoonbelaidby.

           Theflowerisasleep

           Butitisnotdead;

           Whenthemorningshines,

           Itwillliftitshead.

           Whenwintercomes,

           Itwilldie—no,no;

           Itwillonlyhide

           Fromthefrostandthesnow.

           Sureisthesummer,

           Sureisthesun;

           Thenightandthewinter

           Areshadowsthatrun.

           Theladyneverliftedhereyesfromherbook,orherheadfromherhand.

           AssoonasDiamondhadfinished,NorthWindliftedhimandcarriedhimaway.

           “Didn’ttheladyhearme?”askedDiamondwhentheywereoncemorefloatingdowntheriver.

           “Oh,yes,sheheardyou,”answeredNorthWind.

           “Wasshefrightenedthen?”

           “Oh,no.”

           “Whydidn’tshelooktoseewhoitwas?”

           “Shedidn’tknowyouwerethere.”

           “Howcouldshehearmethen?”

           “Shedidn’thearyouwithherears.”

           “Whatdidshehearmewith?”

           “Withherheart.

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 311 из 317