Приключения Робин Гуда

Epilogue

           Herehefoundthedoorlockedalso,but,puttinghisshoulderagainstit,heburstthelocksasthoughtheyweremadeofbrittleice.

           Therehesawhisowndearmasterleaningagainstthegraystonewall,hisfaceallwhiteanddrawn,andhisheadswayingtoandfrowithweakness.Then,withagreat,wildcryofloveandgriefandpity,LittleJohnleapedforwardandcaughtRobinHoodinhisarms.Upheliftedhimasamotherliftsherchild,andcarryinghimtothebed,laidhimtenderlythereon.

           AndnowthePrioresscameinhastily,forshewasfrightenedatwhatshehaddone,anddreadedthevengeanceofLittleJohnandtheothersoftheband;thenshestanchedthebloodbycunningbandages,sothatitflowednomore.AllthewhileLittleJohnstoodgrimlyby,andaftershehaddonehesternlybadehertobegone,andsheobeyed,paleandtrembling.Then,aftershehaddeparted,LittleJohnspakecheeringwords,laughingloudly,andsayingthatallthiswasachild’sfright,andthatnostoutyeomanwoulddieatthelossofafewdropsofblood."Why,"quothhe,"givetheease’ennightandthouwiltberoamingthewoodlandsasboldlyasever."

           ButRobinshookhisheadandsmiledfaintlywherehelay."MineowndearLittleJohn,"whisperedhe,"Heavenblessthykind,roughheart.But,dearfriend,wewillneverroamthewoodlandstogetheragain."

           "Ay,butwewill!"quothLittleJohnloudly.

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 409 из 413